"Kosken" tillsammans med Alfred, Szalkai och Marie S-L några dagar innan Stockholm Maraton 2000.

Samt Lönnamostugan precis intill starten på Lönnamospåret där "Kosken" satte sitt oslagbara rekord.

Mycket kan ju sägas om en så speciell löpare som "Kosken" och vissa saker utelämnade jag faktiskt medvetet i förra inlägget för att spara era "läsögon". Tyckte helt enkelt att det skulle bli för mycket text.

MEN eftersom inlägget om "Kosken" blivit så uppskattat så presenteras här en "Kosken" del 2.

1. Mäster Joel vistades mycket i Kallinge under somrarna som barn och en dag när "Kosken" körde backpass nerifrån den gamla blomsterhandel vid grustaget upp mot Strömmaslättsvägen i Kallinge, så bevittnade han följande händelse:

Kosken körde som vanligt en massa hårda backintervaller upp och ner och varje gång han kom upp hängde han nästan spyfärdig vid ett staket tillhörade ett hus längst upp på backen. Då kom mannen i huset ut och ropade något i stil med "Gå bort från vårt staket!" Kosken svarade då med sina sista krafter: "Håll käften gubbj-vel!".

Fullt förståeligt från Koskens sida, åtminstone om man har upplevt den sortens trötthet. Och jag förmodar att det inte gör något att jag återger denna berättelse eftersom händelsen är preskriberad för länge sedan (jag menar, Joel var ju barn?!).

2. På Kallingeskolan (7-9:an) får man varje år springa "1-milen". Varje år pratade gympaläraren Claes Friberg med sin nasala stämma om det oslagbara rekordet som "Kosken" satte som 15-åring. På "Koskens" tid (1982) sprang man från Kallinge upp till Karlsnäs. På vår tid (91-93) sprang man 10 km terräng i Karlsnäs (en riktigt tuff bana). Minns inte på sekunden "Koskens" rekord, men min minne säger mig att det var en bit över 40 min. Dvs inte snorbra, men tillräckligt svårt att slå som 13-15 åring utan riktig löpträning. Min bästa tid blev 42.28 min (satt 1993-05-14). Kom dock 2:a (ni ser redan då:-)) efter fotbollsspelaren och flickfavoriten Marcus "Mackan" Andreasson från Eringsboda (vill minnas att han bara var några sekunder från rekordet det året). Min träning bestod (förutoms hockeyns vansinniga barmarksträning) av 8 km dagligen cirka 2 månader innan loppet. Ena dagen jogg andra dagen hårt. Inte märkvärdigt på den tiden, men hur många högstadieelever hade gjort om det idag?

Hursomhelst när året var 1998 stod ingen mindre än "Lill-kötta" på startlinjen och maken till genomtränad 15-åring har nog aldrig världen skådat. Han fullständigt krossade "Koskens" rekord och kom in på en 38-tid!!! Sedan la han tävlingskorna på hyllan och har sedan dess satsat på att bara träna istället.

3. Under en ganska lång period bodde "Kosken" i föräldrarhemmet på Nämndemansvägen i naturområdet Lönnamohagen i Kallinge. Här finns ett elljusspår som mäter 1020 m. När det begav sig så bytte faktiskt Filips och min gamla "orienteringtränare" Sten-Åke Pettersson lampor på hela banan med stege. Kosken tränade enligt uppgift en hel del i denna skog (bl.a. backträning i "Pulkabacken"). Men den stora bedriften var den gången han sprang detta kraftigt kuperade spår på 2.43 min. Han måste själv varit nöjd med detta för han tillverkade en skylt med rekordet som sattes upp vid starten (tyvärr är den numera nedriven).

4. Intervju med "Kosken" inför Stockholm Marathon år 2000.

Kort utdrag:

- Jag sk-ter i tiden, bara jag vinner. Det raka beskedet lämnar Peter Koskenkorva fyra dagar före Stockholm Marathon.

- Jag har ett femkilometersvarv som jag springer en gång i veckan, åtta varv på den.

Blir det inte lätt så att du stirrar på klockan och ska springa det snabbare och snabbare vecka för vecka?

- Nej, det brukar gå på 2.30-2.32, säger Peter som förklarar att det är i ett avslappnat tempo.
- Utom förra veckan då det gick tio minuter fortare!