I tisdags körde vi ett pass i Sunnahallen, 7*1000 m, 1 min vila. Snitt 3.21,8 min.

Idag körde jag ett lite udda fartleksbetonat terrängpass enligt följande:

3,5 km uppvärmning (4:30-fart)

2,5 km hårt, tid 8.11 min (3:16-fart)

2,5 km distans (4.28 fart)

2,5 km medelhård distans (3:45-fart)

6 km km lugn distans (4:35-fart)

På detta sätt skrapade jag ihop 17 km, där 5 km var ganska "fartiga" och jobbiga. Förövrigt var också Winny Lee-sångaren Kullberg ute och spatserade i terrängen med sällskap.

Det är även glädjande att min klubbkamrat Nicke "Gympa" Odehammar har börjat lyssna lite på Thomas Andersson Wij.

I nuläget är det denna låt han föredrar:

Ja, jag erkänner jag är en melankolisk nostalgiker som hjälplöst hänger kvar fjättrad i en vajer från 90-talet. Telefonkioskernas tid. Mobiltelefonernas frånvaro. När TV-spel fanns att hyra på Vivo Matnära. Och porrfilmer hos cykelhandlaren.

Tiden när vi tittade på Tre Kronor på vardagkvällar och på helger drog båtar över kalhyggen och bara levde. Sådär kravlöst.

Vi snackar om den där tiden när man slutade fråga "ska vi leka?" och övergick till "ska vi va?".

När man ville så mycket och vågade så lite.

När drömmarna liksom aldrig låg i dvala.

Idag fick jag återigen "ordentligt på pälsen" för att jag inte kan släppa detta.

Jag tänker på denna tid hela veckorna. Allt var bättre. Vi kommer liksom aldrig att få en ny Runaway train med Soul Asylum eller en svensk som muckar med Auoita. Visserligen var det jävligt svårt att få tag på sojamjölk, men så mycket mer är det väl inte. Okej då, jag hade klarat mig mycket bra utan porrfilmer hos cykelhandlaren också. Och att man sällan fick springa längre än 60 meter på skolans friidrottslektioner. Se, jag är ärlig realist också!

Men ikväll minns jag speciellt en lussevaka från 95 då jag ramlade in på kyrkokaféet och hörde den där ljuvliga, dova, ärliga och okonstlade rösten från Lars Lindqvist när han spelade Dylan-låtar. "Lagge" som vi senare kom att kalla honom är på något vis den där drömmaren personifierad. Hoppade av skolan i högstadiet. Och han har aldrig gett upp drömmen om att han någon gång ska kunna leva på det han älskar allra mest: musiken.

Lagge är bland de främsta låtskrivare och sångare Sverige skådat. Men framförallt är han en riktigt fin människa, så man önskar att betydligt fler var. När han drev skivaffär något år i byggden och han inte hade en viss skiva hemma, hände det ofta att han hänvisade till MAXI istället för att ta hem den till kunden till nästa vecka.

Och sällan blir man så rörd och glad när en sådan här person får lyckas. Det går riktigt bra för honom och hans band Billie the vision and the dancers.

Här har han samlat delar av Hobys flertalet musikaliska talanger. Jag må hata fioler, men när Fia Janninge håller i en så är det poesi. Jag må hata kostymer och fluga, men när sveriges mest drivna gitarrist Gustav Kronqvist bär en är det ståtligt. Get it!

Upplev dem här nedan snälla!

Eftersom det här nu är en träningsblogg så kan jag tillägga att det händer att Lagge om somrarna springer runt Salsjön hemma i Hoby. Och han är även vegan.

Slutligen något som inte har något med ovanstående att göra (ja, kanske lite ändå). Jag har haft en sådan där löjlig dröm om att få bära ett gammalt landslagslinne någon gång.

Snälla Joel kan du inte ta med ett nästa gång vi ses? Jag lovar att inte svetta ned det. Bara prova. Kanske 1 varv, eller 2...

Så slipper jag rota i Carolina Klufts bag när hon kör skipping i en kvart och stretchar en timme.

En replik om kvällens lopp. Min tid blev 9.29,21.

Så tyvärr hade ingen av de 18 röstande rätt och jag fick inget nytt pers. Får väl ta både spirulina-drinken och ölen själv då! :-)

Fyra man (ledda av Rickard Andersson, MAI) i loppet gick ut riktigt hårt och höll tempo för totaltid på 8.30 min den första kilometern. Jag visste att detta var för tufft för åtminstone 3 av dem. Jag och Nicke höll oss kalla en bra bit där bakom som planerat. Passerade 1000 m på 3.03-3.04. Kändes bra. MEN sedan gick Nicke av vid 1600 m och jag passerade ensam 2000 m på 9.18 (no good). Jag kom visserligen, som jag trodde, sedan ifatt två av dem där framme och gick om dem med 2 varv kvar. Tuff spurtduell mot trevlige David Petersson från Wärnamo. David, som har ett förflutet som sprinter, tog mig denna gång med någon tiondel. Vinnaren sprang i P19-klassen, så jag fick ett oväntat brons.

Det kändes kul att komma på slutet, men tiden var jag inte så nöjd med. Farten på 2:a kilometern blev av någon anledning alldeles för långsam. Detta har hänt mig väldigt ofta på 3000 m, man passerar på en bra först km-tid och man tycker att man håller tempot på 2:a kilometern men det gör man inte och sedan är det för sent att styra upp det hela. Jag tror det är viktigt för mig att våga gå på hårdare på 2:a kilometern.

Samtidigt är jag på gång igen. Ett uppehåll på 18 dagar som jag hade i januari förstör ju en del. Och just uthållighetssnabbheten har fått ta stryk, det känner jag.

Vill också tacka er som heja på mig under loppet samt speciellt Nicke som tog sig tid och kom ner och agerade draghjälp.

Lite perspektiv på min "3000-meterskarriär":

Jag gillar distansen på det sättet att man kan ligga på i god fart från början till slut, men jag känner inte att jag har lyckats något vidare på distansen ännu.

Mitt första lopp var i HAIS-spelen sommaren 2005. Efter ett riktigt hällregn och uppskjuten start vid 2 tillfällen kom vi iväg och dessutom strulade tidtagningen. Min officiella tid blev 9.39 min, men min egen klocka visade 9.43 min. Vid detta lopp hade jag också förmånen att träffa och till viss del lära känna löparkämpen Arne Mårtensson.

Sedan dröjde det till inomhussäsongen 2006, då jag gjorde 9.33,98 på KA2-spelen. Senare samma år var jag i ganska god form och i juli månad (under en väldig hetta) sprang jag och Stoffe 3000 m utomhus vid Östersjöspelen (vi var enda deltagarna och Joel var med som Coach). Vi passerade 2000 m på 9.15 och Stoffe vann på 9.24 och jag kom in på 9.27,72. Denna tid är alltså dessvärre ännu rådande pers. Denna sommaren, 2007, hoppade jag in och sprang 3000 m på Viking-Line spelen under ett Stockholmsbesök, och gjorde då 9.35 min. Hade dock under 4 veckorna innan detta varit sjuk i salmonella (insjukande degen efter Victorialoppet). Så då var jag nöjd med denna tid.

Sammanfattningsvis gjorde jag min nästbästa tid någonsin ikväll (och bästa inomhus-tid) och det känns ju minst sagt som om jag har mer att hämta på distansen (bara det att jag sprang snabbare på 3000 m på träning för ett par månader sedan). Det känns skönt att ha ett lite halvkasst pers att krossa i framtiden!

Jaha, så här ett knappt dygn innan starten på 3000 m, så kan jag konstatera att jag igår sprang 15 km härlig och avslappnad terräng (milpassering 40.49 min). Smärtan i underbenen efter tisdagens intervaller börja försvinna.

Tack till er som deltog i den lilla omröstningen, cirka 65% av er tror tydligen på en tid mellan 9.15-9.25 min. Hoppas kunna infria detta!

Jag ska förbereda mig väl och vara redo för kamp.  

Här är jag tillsammans med världens säkraste 9.18-9.21-löpare: 

Idag körde jag första VO2-passet (5*1000 m, 3 min vila) på...jag vet inte hur länge.

Målet var att försöka ligga på 3.10-fart jämt genom hela passet.

Nu blev det inte riktigt så. Jag kände att jag inte hade ordentligt med tryck i vaderna sista 2 1000-ingarna.

Snittet blev iallafall 3.12 min/1000-ing. 

Jag ger mig själv godkänt, med tanke på att jag bara varit igång 1 dryg vecka efter träningsuppehållet på 18 dagar.

Vad jag dock inte var lika nöjd med var falafel-utbudet efter träning. Besökte 3 gatukök/restauranger. Första hade en burgare av sammanpressade grönsaker. Det lockade inte. Andra stället hade inget vegetariskt på menyn.  Tredje ställen hade falafel (trots att det inte stod på menyn), när jag beställt och skulle betala så berättar de att de inte tar kort?! Herregud, vilket år var det?

Nåväl, bara att vända och in på närmsta jourbutik, där jag köpte 2 bananer, 1 liter Proviva nyponsoppa och en delikatoboll. 

Och när jag stod där i kylan med delikatobollen så springer en löpare i reflexväst förbi. Och jag kan "höra" honom tänka: "Jäkla gottegris, du borde träna lite istället". 

Du skulle bara veta... 

Tjenare!

Jag kör nu en liten omröstning och kollar upp vilken kapacitet ni tror att jag har på 3000 m (se till höger på sidan!).

Har inte kört något "vägvisade" kvalitetspass på väldigt länge, men i torsdags gjorde jag 8*1000 m, 1 min vila och snittade på 3.30 min.

Under vintern har jag kört 3000 m på träning en gång, 9.28 min utan spurt. Och jag, Nicke och Joel gjorde 2000 m på 6.07 utan spurt för någon månad sedan.

Nu har ni fått lite hjälp iallafall.

Har dessvärre ultralite tid att skriva nu. Innan Letś dance (varför är inte Ebba med i år?) ska jag både hinna duscha efter kvällslufsen och massa annat tjafs.

MEN. Jag måste få med det viktigaste redan nu.

Ett evigt STORT tack till "Nicholas den store" som enligt uppgift reglerade min ofrivilliga springnota på Oĺearys igår kväll.

Jag skyller allt på Mäster Joel, han bjöd på den sista ölen som bedövade min ekonomiska del av hjärnan.

Tack även till "Elghen" som bjöd på osannolika sanningsenliga historier från ett svunnet 90-tal. När skriver han en bok om detta?

Öhh just det jag tränade igår oxå: 8*1000 m, 1 min vila. Snitt 3:30 min. Soft.

Jag och "Nicholas den Store":