Peter Koskenkorva, som tidtagare vid Hässelbyloppet 2003.

Källa: http://www.hskfriidrott.com

Frågorna från KA 2-ungdomarna om löpargiganten Peter Koskenkorva haglar numera tätt under mina gästspel i Sunnahallen. Speciellt 2.02-Jonatan (även numera kallad "Lill-Kosken") vill veta mer, och mer och mer...

Tack vare gott minne (=massa linfröolja) och internet kan jag därför presentera följande texter:

1. Grundläggande information.

Peter Koskenkorva, 1967-05-25

IF Udd, Kyrkhults SK, KA 2 IF, IF Göta, Mälarhöjdens IK, Hässelby SK. Peter hade ett stort register och hade SM-framgångar på vitt skilda distanser. Han vann ISM på 3000 m 1990, i terräng 4000 m 1991 och 93, på 1500m ute och inne 1994, i terräng 12 km 1997 och 2000. Sistnämnda år var han tvåa på SM i maraton. Personliga rekord: 800 m 1.49,18, 1500 m 3.41,05, 5000 m 13.52,17, 10.000 m 29.09,58, halvmaran 1.04.40 och maran 2.20.14

2. Anekdot från IF GÖTA

En stark Kosken
Peter Koskenkorva var en löpare med en speciell aura och ett härligt självförtroende. Dessutom osvensk i profilen med sin i alla lägen friska satsning. 1990 vann han SM-guld på 1500 m hemma på Tingvalla. Under kommande vinter åkte han till Australien för ett tre månaders långt träningsläger med övriga svenska löpareliten. Väl hemma i Sverige var det dags för Terräng-SM som detta år avgjordes i Skövde.

"Kosken" var bevisligen i kanonslag och självförtroendet på topp. Favorit på korta banan, 4 km, var nog ändå Jonny Danielsson som vid denna tidpunkt tillhörde europaeliten på 5000 m och varit i OS-final i Seoul några år tidigare.Men det inspirerade bara "Kosken" som stack iväg från start. Ingen vågade eller orkade hänga på och avståndet till Jonny och de andra växte hela tiden. På andra varvet sprang "Kosken" och hejade på och snackade med publiken. Sista biten in mot mål vände han sig, konstaterade att konkurrenterna var mer än 100 m bakom och sprang baklänges in över mållinjen (som Björn Dählie i OS 1994). När de övriga spurtade mot mål i kampen om silver och bronsmedaljer stod "Kosken" redan och höll segerintervju.
Jag hade förmånen att se uppvisningen på plats och var då helt övertygade om att "Kosken" skulle ha möjlighet att sätta svenskt rekord både på 1500 m och 5000 m. Dessvärre blev det här loppet kulmen på Peters karriär. Året efter bestämde han sig för att lämna Göta och flytta till Stockholm och Mälarhöjden och den form han hade våren 1991 kom han senare aldrig i närheten av.

PS. Vi kan konstatera att ”Kosken” den gågna helgen, 37 år gammal, kom på 7:e plats på terräng-SM:s 12 km-bana och på 16:e plats på 4 km banan.

/Stefan Olsson, 2004

3. Referat från SM 1990

Peter Koskenkorva blev stor publikfavorit när han på sista varvet i 1500m-finalen knäckte Ronny Olsson, Janne Persson och Östen Buskas. Koskens "rycktaktik" fungerade perfekt och han grillade verkligen sina motståndare. SM:ets gladaste segrare i tävlingarnas sista gren. Vilken suverän avslutning på SM-helgen.

4. Än lever gubben!

I lördags gjorde Peter Koskenkorva sin första tävling på 18 månader när han vann han Granebergsvarvet i Uppsala

"Kosken" vann loppet i tuff kamp med Upsala IFs Johan Lindberg. Vinnartiden på den 13 km långa banan blev 41.48 vilket var i paritet med vad Janne Holméns (europamästare i maraton 2002) hade som segertid 2004.

– Jag ville testa om jag fortfarande hängde med, berättar Peter.
– Det kändes ovant att tävla. Jag saknar det riktiga tävlingstempot. Nu försökte jag med tempoökningar två gånger under loppet, men det blev aldrig någon riktig fart, så jag fick satsa på att avrgöra på slutet.

Granbergsvarvet var bara ett test för Peter som inte tävlat sedan Stockholm Marathon i fjol. Om träningen går bra de närmaste veckorna planerar han att testa formen igen vid Milano Marathon i början av december. I det loppet gör för övrigt Anna von Schenk debut för Hässelby.

Peter har varit landslagsman på de flesta distanser från 800 m till 10 000 m. Numer siktar han in sig på maraton.

5. Bland mina egna minnen av denna positivt märkliga löpare är när han som extraarbetande kioskförsäljare (hans mor drev "Lisas Kiosk" i Kallinge under 80-90-talet) en dag ropade på oss fotbollsspelande barn och bjöd oss på isglass. Ett antal år senare satt jag och Filip som fjuniga tonåringar i hans föräldrars TV-soffa och såg "Kosken" dra ifrån självaste Said Aoita .

Visst slutade det med att Kosken fick ge sig för världens bästa löpare, men det var typiskt Kosken att inte vara rädd för att utmana och våga satsa allt på ett kort. Och antagligen var detta en av livets första upplevelser av "gåshud" för min del.

Bland dagens svenskar är det väl egentligen bara Sjöqvist och Musse som visar upp samma pondus. Mäster Joel var ju även han där när han under 90-talet chockade en ung Wilson Kipketer på Västra Mark, även det stort!

Dags att sammanfatta ännu en vecka.

Detta är första veckan där jag lite mer på allvar (och för första gången) har styrt om mot inomhussäsongen med främst 3000 m, men även 1500 m, i fokus. Jag ska försöka få till 3 bra kvalitetspass varje vecka enligt den modell som presenteras här nedan.

Måndag: 3,5 km distans. 8*400 m, 2min vila. Spyfart, även kallad tävlingsfart på 1500 m. 3,5 km jogg.

Tisdag: 9 km distans

Onsdag: 15,5 km distans

Torsdag: 4 km distans. Racepace 5*(600 m racepace, 400 m distans). Snitt: 1.51.9 min respektive 1.46 min. Kuriosa 5000 m = 18.12 min. Racepace syftar till fart på 3000 m, dvs 3.03-3.05 min/km. 2 km jogg.

Fredag: Vila

Lördag: 3 km distans. 2*1000 m, 1,5 min vila. 2000 m, 3 min vila. 2*1000 m, 1,5 min vila. Snittfart: 3.26 min (dvs tävlingsfart på milen). 3 km distans.

Söndag: 15,5 km distans.

Totalt: 74,2 km (16% kvalitet).

Javisst är totaltmängden pinsam och jag gör ju inte riktigt skäl för mitt bloggnamn distansmannen. I fortsättningen kommer det förhoppningsvis att blir lite fler km under distanspassen, vilket gör att totalt mängden bör kunna bli runt 85 km. Så får det bli för en som hinner med max 6 pass per vecka, men ändå tror han kan bli bättre på 1500 m och 3000 m.

Tror DU att jag kan lyckas?

Igår kväll gjorde jag slag i sak och inledde veckan med 8*400 m, 2 min vila. Ingen kontrollmätt 400-ing, utan en uppskattad sträcka på min asfalts 1000-ing. Antar att den stämmer förhållandevis bra eftersom jag snittade på 71,5 sek.

Redigt spyjobbigt och många kvällsflanörer och hundrastare verkade beredda att ringa ambulansen när de observerade mig under vilan.

Som jag känner nu kommer fokus i vinter ligga på 3000 m, men med en standardhöjning även på 1500 m som resultat av mer snabbhetsinriktad träning.

Efter goda råd av Coach Larsen är tanken att köra 2-3 nyckelpass per veckan (olika intervaller samt RACE-PACE-pass) med resten lungt distans på bara 10-20 km. Skönt att slippa långpassen på ett tag nu när det är kallt och mörkt. Idag t.ex lullade jag runt 9 km i maklig takt, med ömmande underben sedan gårdagen.

Idag hann jag även med ett tandläkarbesök, den första undersökningen sedan det var gratis, alltså cirka 10 år sedan.

Fick mkt lovord om min exemplariska tandvård?! Men visst, jag borstar gaddarna morgon och kväll och ganska länge. Enda undantagen var de förtretliga visdomständerna som fått för sig att växa så fel det går. En operation är här att vänta, förhoppningvis i mars (mellan inomhus SM och terräng SM). OM jag säger så här; varken jag eller tandläkaren ser fram emot det! SÅ jävligt sitter den.

Slutligen har det kommit till min kännedom att lillebror Larsen, mer känd som "Lill-kötta", för någon vecka sedan slog nytt försvarsmaktsrekord i militär trekamp. Trekampen innefattade 10 km löpning som avverkades på 35 minuter (inklusive stämplingar längs banan), bänkpress där "lillen" tog 140 kg och slutligen chins där 100 kilosklossen lyckades häva sig själv upp och ner hela 24 gånger!

Tänkte egentligen gratulera dig lill-Kötta, men jag vet ju att du skiter i vilket så jag nöjer mig med att ägna dig en tanke.

Avslutningsvis en av de få bilder som finns tagen på Lill-kötta samt ett av hans ledord:

"Jag tävlar inte, det förstör bara en bra träningsvecka!".

/Lill-Kötta

Hemkommen från ett pass i Sunnahallen och det är trevligt att konstatera att i stort sett hela gänget var på plats.

Stoffe är verkligen tillbaka och Bäck bangar inte intervallerna trots långtidsskadan. Nicke tycks ha fått en liten nytändningen efter sommaren och trots att Joel nu för tiden lägger mest kraft på nätpoker och sovande, så var han på plats (dock förkyld) och agerade både "peppare" och fotograf (Snälla, kolla in denna bildkavalkad från passet, en riktig träningssaga). Mycket uppskattat!

Coach Fransson slet kopiöst sista hälften av intervallerna och ska ha en liten elosch för detta mot bakgrund av hans intensiva arbetsschema vid sidan om träningen.

Juniorerna med 36-Jonte och Ultra-Fille i täten sköter sig ju också riktigt bra och det är skönt att veta att det finns några killar som tar över när man lägger skorna på hyllan om cirka 50 år!

Reagerar du som läsare på att jag skriver killar och inte även tjejer? Lugn, det gör jag med, men faktum är att det inte på ett bra tag har varit några tjejer som har visat intresse för vår träningsgrupp.

Dock hoppas jag snart att det blir ändring på det, vore mkt kul med lite tjejer också! Enda dilemmat är att det lätt kan bli som förra gången en tonårstjej tränar med oss, dvs. att Stoffe mest ligger på stavhoppsmattan och pratar istället för att springa:-)

Vidare hoppas jag att ni som var på kvällens pass har överseende med mitt hastiga avvikande efter passet, bussen väntar ju inte på en tyvärr. Nu har jag dock lärt mig att den går 6 minuter senare än vad det uppges i tidtabellen på nätet. Och detta är ju perfekt eftersom det innebär att jag i fortsättningen kan köra 1 km extra distanslöpning som nedjogg nästa gång.

Nåväl ikväll var det 20*300 m som gällde. Det rådde viss förviring (från min sida) vad det gällde farten och vilan. Jag uppfattade det som 100 m joggvila när det skulle vara gåvila. Ivrigt påhejad av Joel körde jag därför joggvila de första 5 intervallerna. Resten i lite högre fart och 1 minut (100 m) gåvila.

Jag snittade de 20 stycken 300:ingarna på 52,9 sek.

Förövrigt känns det hyfsat i kroppen även om jag känner att lite skavanker gör sig påminda vid snabbare löpning, framförallt min envisa smärta i höger hamstring.

Om ett par veckor ska nog 1500 m formen vara hyfsad om ej inte helt optimal.

Många driver ju med mig om att jag försöker få in en viss mängd distanslöpning varje vecka eller "få in milen" som vi säger.

Glöm då inte att jag är en talanglös löpare uppvuxen i samma by som Peter "Kosken" Koskenkorva. Detta är ett arv som förpliktigar, "Kosken" var möjligen lite mer talangfull, men i första hand en ren träningsprodukt. Han berättade i en dokumtärfilm från 1992 att han större delen av året låg på en träningsmängd på 25-30 mil/vecka när han satsande på 1500 m och terränglöpning. När en sportjournalist en gång såg "Kosken" springa 180 varv i en inomhushall (200 m/varv), så skrev han något i stil med:

"När man sitter här och ser detta, så inser man långsamt att denna man inte förlitar sig på något uns talang utan snarare är en produkt av en kopiöst träningsmängd".

Dagens citat:

"Pappa var inte hemma, jag hittade inte honom i sängen!"

/Joels lille son, efter ett desperat försök att hitta sin far

p.s Jag måste också passa på att tacka Gisela för att hon länkade ett inlägg i sin dagbok till min blogg, det har resulterat i en rekordnotering i antalet besökare på min blogg = hela 111 stycken! Tänk att så många läsare nu har tagit del av min och Joels välgenomtänkta konditionsbaserade skattepolitik!

Gisela efter sitt 200:rade träningspass samt transformerad till "Super Gisela". (Alla tänkbara rättigheter till bilderna ovan ägs av www.eskapi.com)

Det har (kanske lite sent) kommit till min kännedom att löparvännen och veganvännen Gisela har sprängt 50-minutersgränsen på 10 km genom att göra 49.00 min!

Härligt jobbat och redigt kul att se!

Tösen hade ju knappt tagit ett löpsteg sedan innan mars 2006, då hon bestämde sig för att aktivera sig själv genom att börja springa.

Detta med tider på milen får mig osökt att tänka på ett samtal med Mäster Joel i bilen hem från seriematchen i Olofström i våras. Vi spånade då på idéer som skulle kunna göra att man fick en skattesänkning på sin inkomst eftersom man FAKTISKT ÅSTADKOM något som minskade kostnaden för staten. Och ja, det ska såklart erkännas att vi inte är några stora politiker någon av oss, men vad vi kom fram till var att en förbättrad kondition borde leda till lägre inkomstskatt eftersom det så tydligt sänker samhällets (sjukvårdens) kostnader. Ett sätt att kontrollera vem som är berättigad till detta skulle då i vår värld vara att man 2 gånger varje år fick springa ett millopp och om man där gick under 60 minuter, så fick man ett okänt procentavdrag på skattesatsen. Mitt förslag var 50 minuter, men Joel tyckte det var lite för snabbt (antagligen för att han själv envisas med att köra alla distanspass i 6-minutersfart).

Nähä, nu ska jag träna!

Efter förra söndagens Silpingelopp, så har jag mest ägnat mig åt att tjära husgrund, gjuta, stöta mig fram med bilmaskin, lassa makadam och annat smått och gott inom samma område. Med andra ord; vi snackar dränering, en företeelse jag hoppas jag aldrig behöver ha med att göra igen.

Någon löpträning har det inte blivit under veckan, det har helt enkelt inte funnits tid och kraft till det. Men i fredags försökte jag köra igång igen med ett lättare 15,5 km-pass. Tyvärr så blev det inte så lätt eftersom det blåste 9 m/s och snöade/haglade. Trots att jag var bra klädd så ska det väl erkännas att jag inte kände någon större glädje under passet. Hur jag såg ut syns på bilden i början på detta inlägg.

Efteråt på kvällen gjorde dock några Cola-falskor och en folköl sitt och det kändes bra att vara på banan igen.

Idag var vädret trevligare och jag kunde leverera 15 km på 1.02.31 och avslutade med 5*100 m sprints samt 2*25 tåhävningar.

Igår tävlade Stoffe, Jonte och Fille Kroon i Jämjöhalvan. Stoffe visade att han trots allt är på väg tillbaka med vinst på kvarten (10.549 km) på 38.09 min, Jonte 2:a på 40.11 min. Kroon gjorde sin första halvmara och kom in på 1.26.51

Gött jobbat boys!

Så vad har hänt annars sedan sist. Jo, i början på veckan fick jag ett telefonsamtal på jobbet (växeln). Det visade sig vara en Kristofer Odehammar som sökte vår personalchef, kunde inte låte bli att fråga om det möjligen fanns släktband till vår lill-Nicke. Och visst, det var faktiskt hans okände bror och vi hade ett trevligt samtal om bl.a insatserna i Silpingeloppet.

Annars hoppas jag komma igång med träningen igen och kanske till och med gästa boysen i Sunna på torsdag. Måste fixa 1500-formen nu inför Luciastafetten och Tomtespelen.

Train on!

En fräsch ung Björn efter Silpingeloppet 2003. Luktar det lite spya kring bilden så är det bara Filip som hulkade till på upploppsrakan (se mer nedan).

Silpingeloppet har blivit något av en återkommande klassiker för mig sedan jag började kalla mig själv löpare. Ett bitvis riktigt jobbigt 10 km-lopp på grus och oljegrus mitt ute i skogen.

Detta var mitt 4:e lopp sedan 2003 och med tanke på att man inte direkt är bortskämd med att vinna lopp och att Silpingeloppet är det minsta lopp man kan hitta, så har jag naturligvis försökt vinna loppet varje gång jag ställt upp (undantag 2006, se nedan).

Tänkte här i korthet presentera mina insatser i Silpingeloppet sedan 2003 och framåt:

2003: Känner mig laddad och vältränad (visste jag ens vad det var då?). På plats är också Filip för ett av våra första möten i vuxen ålder. Vid starten sticker en liten tunn, blek, underutvecklad tonåring med lidingöloppsmössa i väg som en raket! Resultatlistan visade att han hette Kristoffer Andersson (Numera en välgödd "brat" som flanerar på Karlskronas gator). Sedemera blev jag också knäckt av både Lill-Nicke och Börjesson (samtliga dessa sprang då för Team Blekinge). Jag och Filip låg jämsides i en spurtduell några 100-meter från mål, när Filip plötsligt tvärstannar och spyr. Jag ramlar in som 4:a på 37.03 min.

2004: Är nu lite bättre tränad än året innan och startfältet är inte så bra som det kan vara. En trio bestående av mig, Johan Palmqvist (Fotbollsdomare från Listerby) och en comebackande Porshult ligger i täten tillsammans tills det är cirka 1 km kvar. Porshult tvingas släppa några meter och jag och Palmqvist kampas om segern. Jag losar dock spurten och kommer 2:a på 36.19 min (1 sekund efter segraren). Kampen skildras både i text och bild i BLT.

2005: Kunde tyvärr ej komma på loppet detta år. Men Porshult tar sin första seger i modern tid när han spurtslår Nicke och vinner knappt.

2006: Vaknar upp med halsont, men bestämmer mig ändå för att springa runt och ta det lungt. Kommer faktiskt 4:a på 38.27 min.

Porshult tar sin 2:a raka titel (tid 35.58 min) och återigen spurtar han ned en KA2-are (Stoffe). Det bör kanske tillägas att Stoffe dagen innan kört 5 * 3 min max-intervaller i terrängen på Västra Mark.

2007: Har kunnat träna hyfsat under hösten och har tidigare under året gjort 3 millopp där tiderna varit mellan 34.24-34.58.

Martin Söderberg är dock på plats och även om han är en bra bit från sina toppår (då han alltid var bergsäker på 31.14 min på alla millopp), så var han förstås tillräckligt bra för att vinna Silpingeloppet utan problem (33.45 min). Jag gjorde dock mitt överlägset bästa Silpingelopp och kom i mål som ohotad 2:a på 34.27 min (passerade 5 km på 16.53)

Och visst känner man sig lite som den ständige 2:an efter att tidigare i höst varit just 2:a på både Salsjörundan (slagen av Robin Leandersson), Karlskronaloppet (slagen av Yuri O) och till och med på träningen över 2000 m (efter Mäster Joel).

På årets lopp fick jag också av en insatt källa reda på att Mäster Joel under sina ungdomsår i KA 2 kallades för "fölet".

Kanske läge att ta upp detta smeknamn snart igen?

Trevligt pass i Sunnahallen ikväll. Hela gänget slöt upp (bortsett från Stoffe som sin vana trogen sken med sin frånvaro på träningen).

På programmet stod 2000 m, 15 min vila och sedan 10*100 m + styrka och spänst.

Några klenisar hoppade av efter 1000 m, men de flesta hängde med hela vägen på en härlig 10-varvs resa. Jag fick äran att dra och låg där framme tills Joel "kickade till" vid 1400 m och fick en 8-meters lucka direkt. Mr Odehammar (för dagen bakfull) och jag höll dock ett bra och jämt tryck där bakom. Joel saktade in och gick ut på andrabanan sista 40 m för att släppa fram oss talanglösa stackare.

Topp 3 var:

Joel 6.06.00

Björn 6.06.70

Nicke 6.06.75

Km-tiderna var 3.02 och 3.04

Anmärkningsvärt var att det var de 3 äldsta, 30-plusarna, som dominerade. Därbakom imponerade i synnerhet 2.02-Jonte med 6.14 och comebackade Bäck på 6.35 (grymt på första riktiga kvalitetspasset sedan i våras när han skadade sin vad på Växjöloppet.) Filip "Smily" Kroon höll sitt vanliga 3.30-tempo och kom in på exakt 7.00 Vi ska nu försöka sätta ut honom på Jämjöhalvan (21,1 km), så ska det nog kunna hända grejer!

Det fina var att det kändes som om att det var 2000 m med mersmak frö min del, känslan var att att det hade gått att pressa ungefär samma fart 5 varv till. Och vips har vi en tid på under 9.10 på 3000 m, vilket skulle göra att man kvalade in på KA2-listan "Bästa genom tiderna":

KA 2 IF genom tiderna

Patric Nilsson

8.14,94

Yusuf Abdi

8.59,09

Per-Johan Svensson

9.05,99

Mathias Pehrsson

9.11,9m

Göran Larsson 9.12,0 4

Claes Pehrsson

9.13,17

Efter kvällens träning känns det som om vi kan lyckas med detta med hjälp av varandra, hoppas speciellt på Nicke och Joel här! Joel avslöjade förövrigt att angenämt problem ikväll, nämligen: "Jag tycker inte om att ligga bakom någon". Och helt plötsligt föll alla bitarna på plats. Stoffe är ju naturligtvis där även han, när han väl kommer och tränar (lill-ponken har ju en förkärlek för att bara tävla och äta istället).

För att byta ämne. Tro det eller ej, men jag har blivit helt nedringd efter mitt förra inlägg där lille Odehammar, alias David, fanns på bild. Det är både gruvarbetare och snickare, som undrar hur de ska få tag på denna lille man som tydligen har en kroppssammansättning som passar utmärkt för att hugga sten i trånga gruvor samt spicka upp golv i krypgrunder.

Som en snickare lite bryskt uttryckte sig igår kväll: "Den jävlen kan ju spika upp brädor raklång i en krypgrund, där vi annars få ligga på knä."

Jag har dock svarat att Mr Odehammar inte ägnar sig åt något annat extraknäck än Core-träning på SATS och ölhävning på

Oĺearys.

Avslutningsvis en bild på Mäster Joel från hans lopp förra helgen över 2000 m hinder. Njut, för det är inte ofta man hittar en skäggig 35-åring som älskar att plumsa i vattengravar: