Förra veckan blev minst sagt lite annorlunda träningsmässigt, främst mot bakgrund av mina onda vader. Så här såg det ut:

Måndag: Vila

Tisdag: 20 km distans (asfalt)

Onsdag: Vila

Torsdag: 21,1 km. Tid: 1:34:12 (terrängstig och grusväg)

Fredag: Vila

Lördag: 10 km tävling Kristianopel Runt. 1:a på 34.58 min (2 km innan och efter).

Söndag: 17,2 km lugn distans i terräng

Totalt: 72,3 km

Ja, jag vet träningsdagboken gråter och tränaren sliter sitt tunna spröda hår av besvikelse. MEN, jag tror ändå att jag uppehöll den grundläggande aeroba förmågan genom 3 hyfsat långa distanspass samt ett bra kvalitetspass (tävlingen).

Innan (och även under) tävlingen kände jag mig tung i benen, men jag måste tacka Micke "1.54.86 på 800 m" Held för att han innan loppet påminde mig om en sak jag redan visste, nämligen:

"Man ska alltid starta ett lopp även om man har ont eller känner sig sliten. När startskottet går kan allt plötsligt försvinna."

Nu försvann väl inte allt i mitt fall, men jag var faktiskt fräschare dagen efter tävlingen än dagen innan. Jag bockar och bugar för detta Mr Held!

Och igår när jag sprang 13,5 km terräng i lövskogen var det det finaste passet på länge. Mötte både unga bärplockare, en räv med sin unge (hon skällde visserligen ordentligt på mig) och en riktigt vacker regnbåge som strålade från himlen ner över fornborgen.

Så jag klagar inte, jag är tacksam för varje steg.

Imorgon är jag anmäld till 10 000 m bana i Växjö (DM för Småland). OM jag kommer att starta? We will see!

Sist men inte minst kommer här en bild på min tränare tillsammans med sina 5 procents överflödiga kroppsfett: